Pans labyrint
Wednesday, February 28th, 2007Eller "El Laberinto del Fauno" som den heter på orginalspråket (som skulle då vara spanska).
Inte riktigt vad jag förväntade mig måste jag säga. Jag visste ingenting om filmen när jag gick dit så jag förväntade mig väl en lite fantasyaktig sagorulle från filmaffischerna att bedöma. Lite lagom att gå och se med flickvännen och hennes syster. Som sagt, så blev det en överraskning.
Genom mycket visuella scener av våld håller regissören Guillermo del Toro åskådaren på helspänn genom hela filmen. Emellanåt går han lite väl långt, men på det stora hela kändes det som om man var tillräckligt spänd för att vara lättmottaglig för den känslopåverkan han utövade på publiken.
Rollbesättningen är gedigen och trots att vissa roller kändes en aningens överagerade så har man överseende med hänvisning till filmkulturskillnader mellan länderna.
Det fanns mycket riktigt mysiga koncept och visuella detaljer i filmen vilket får mig att vilja sätta klorna i Toros konceptskisser och arbete, men tyvärr så föll en hel del enstaka scener på dåliga specialeffekter. Lite förvånansvärt med tanke på hur trattlans bra specialeffekterna kunde vara i vissa andra scener.
Pans labyrint pendlar mellan vackert sagoberättande om övernaturliga varelser och äventyr och en brutal skildring av den råa verkligheten i Spanien efter Francos erövring och träffar mitt i prick i båda hänseenden. En omskakande påminnelse om en diktatur som ligger så nära oss i tid och rum men känns så långt borta.
Slutbetyget blir 4/5 islänningar.